Hockeyvåld - en socialpsykologisk betraktelse

av Lena Kulin

Medan begreppet fotbollsvåld syftar på våld som utövas av supportrar, är hockeyvåld ett begrepp för det våld som utövas mellan hockeyspelare under pågående match. Efter ett särskilt våldsamt fall av hockeyvåld i december 2008 publicerade Expressen en artikel med rubriken Kastade handskarna - årets värsta slagsmål: ”Färjestads kanadensare Lee Goren och Djurgårdens 20-åring Mikael Ahlén stod för ett av årets värsta slagsmål i elitserien. Med handskarna kastade slogs de med knytnävarna – utan att domarna ingrep.
- Onödigt att fortsätta när killen ligger ner på rygg, säger förre NHL-spelaren Calle Johansson i Canal Plus.” (1).

Hur kommer det sig att professionella hockeyspelare under pågående match, inför en fullsatt arena och tusentals tv-tittare, tar av sig handskarna och börjar slå med knytnävarna mot en motståndares ansikte? Med socialpsykologiska teorier om emotionell energi, interaktionsritualer och framstötens panik, ska jag här försöka ge ett svar på den frågan.

Emotionell energi beskrivs av Gerd Lindgren och Eva Olsson, som "en för individen inre kraftkälla som leder till entusiasm och samhörighet med gruppen” (2). Den genereras då individer ”delar erfarenheter och fokus och dessutom har tillgång till mötesplatser”, och gör att deltagarna blir ”medvetna om varandras känslor och fångas in i en gemensam stämning”(3). Inom elithockeyns värld förekommer en mängd interaktionsritualer varav den mest renodlade förmodligen är tränarnas ”pepptalks” inför match; själva syftet med denna företeelse är just att få spelarna att ”ladda upp” och skapa en särskild sinnesstämning i gruppen. Ishockeyklubben och tränarna kräver inte av elithockeyspelare att de alltid ska vinna – men de kräver att de ska spela hockey med ett särskilt emotionellt uttryck. Hockeyspelare ska vara aggressiva, laddade och ”hungriga”. Efter matchen utvärderar tränare, supportrar, journalister och sportkommentatorer spelarnas emotionella arbete.

”Gruppen skapar i ritualen gemensamma symboler som får en avgörande roll för vad den emotionella energin och hängivelsen för gruppen leder fram till” (4). Vilka symboler som skapas har att göra med hur gruppen är sammansatt. En homogen grupp har lättare för att utveckla uthålliga ritualer (5), och tenderar att skapa symboler som bekräftar gemensamma aspekter hos medlemmarnas identiteter. Bland elithockeyspelare skapas symboler som handlar om machomaskulinitet och kroppslig kraft/styrka/förmåga; symboler som gör att gruppens samlade emotionella energi kommer till uttryck i form av aggressivitet och intensitet.

Med interaktionsritualer, emotionell energi och symboler kan vi förklara hur en gemensam aggressiv sinnesstämning kan skapas i en grupp, men för att förklara steget från en särskild sinnesstämning till utbrott av fysiskt våld krävs ytterligare socialpsykologisk teori. Här kommer Randall Collins teori om framstötens panik (6) väl till pass. Framstötens panik är en slags idealtyp som beskriver den socialpsykologiska process som leder fram till våldshandlingar som förefaller vara oproportionerligt våldsamma i relation till omständigheterna. Det är en slags våldsbenägen panik som bryter ut då en grupp människor faller in i en "emotionell rytm" som "driver dem till handlingar de normalt sett inte skulle godkänna om de i lugn och ro fått reflektera över dem” (7).

Processen börjar med att en anspänning, i form av aggressioner mot en fiende, byggs upp och hållits tillbaka inom en grupp under det att en jakt - eller ett spel - pågår. Ju längre aggressionerna hålls tillbaka, desto mer ökar anspänningen inom gruppen och en lust till våld hos de enskilda individerna. När en individ tillsist konfronteras med fienden når anspänningen klimax, samtidigt som individen drabbas av en plötslig intensiv rädsla då han/hon inser att möjligheten att undvika kroppsligt våld är förbi – det enda som återstår är att skada en annan människa (8). Det är denna "omvända" panik som försätter våldsutövaren i ett tillstånd som gör att han/hon fortsätter att slå även efter det att motståndaren är besegrad. Collins använder som exempel ett fall där poliser brukade övervåld mot ett gäng brottslingar sedan de tillfångatagits efter en intensiv jakt. Fullt så dramatiskt är sällan våldet som utspelas på en hockeyrink, men det betyder inte att inte samma socialpsykologiska processer kan ligga bakom.

”Vad en person gör när adrenalinet rinner till formas i olika riktingar och till olika handlingar beroende på situationella omständigheter” skriver Collins (9). I slagsmålet mellan Goren och Ahlén utgörs sådana omständigheter av elithockeyns kultur av machomaskulinitet och aggressivitet, vilken också tränare, supportrar, journalister och representanter för Elitserien som organisation, deltar i. Jag menar att mediala kommentarer som raljerar kring våldet ger näring åt denna kultur. Ett exempel på detta är en sportjournalist på Expressen som skriver: ”20-årige Mikael Ahlén vågade kasta handskarna och slåss mot Färjestads tuffe kanadensare Lee Goren. Goren vann fighten. Nu är jag ingen förespråkare för slagsmål, men jag blev imponerad av Ahlén som vågade visa vad han gick för.” (10).

Collins menar att framstötens panik är en process som handlar om att ”som grupp synkroniseras i den kollektiva känslan”. När det gäller hockeyvåld väcks här frågan: vad utgör i så fall gruppens gränser? Vem står utanför och innanför denna ”kollektiva känsla” i en arena som kokar av upphetsade känslor?

De emotionssociologiska begrepp som jag här har tillämpat – interaktionsritualer emotionell energi och framstötens panik – öppnar möjligheter för att förklara hur människor blir kapabla och villiga att utföra våldshandlingar. Och viktigast av allt; de ger oss verktyg att synliggöra socioemotionella och socialpsykologiska mönster och strukturer i händelser som vi annars skulle riskera att reducera till enstaka handlingar av enskilda individer.

Lena Kulin

1. http://www.expressen.se/1.1416205, ”Kastade handskarna – årets värsta slagsmål” av Pär Andersson, Expressen, hämtat 090427
2. s. 126, Lindgren, G. & Olsson, E. (2008) ”Emotionellt arbete med förhinder” i red. Å. Wettergren, B. Starrin & G. Lindgren, Det sociala livets emotionella grunder, [s123-144], Malmö: Liber AB.
3. Ibid.
4. Ibid. s. 127
5. Ibid.
6. Collins, R. (2008) ”Framstötens panik och de våldsamma övergreppens emotioner”, i red. Å. Wettergren, B. Starrin, G. Lindgren, Det sociala livets emotionella grunder, [s. 78-99], Malmö: Liber AB.
7. Ibid. s. 79
8. Ibid. s. 79
9. Ibid. s. 83
10. http://blogg.expressen.se/hockey/entry.jsp?messid=452631, ”NHL-slagsmål i Karlstad” av Magnus Nyström, Expressen, hämtat 090427